En svensk guide till det klingonska uttalet

Förord

Detta dokument är inte färdigproducerat (i dagsläget, 2012-07-07).

Inledning

Klingonerna själva använder ett alfabet som kallas pIqaD. Det är till formen (om än ej fuktionen) väldigt olikt vårat eget. Av praktiska skäl används dock oftast den skriftkonvention som Marc Okrand begagnar sig av i The Klingon Dictionary (och senare böcker) klingonister emellan. Följande alfabetiska ordning tillämpas i ordlistor etc.: a, b, ch, D, e, gh, H, I, j, l, m, n, ng, o, p, q, Q, r, S, t, tlh, u, v, w, y,

Notera att ch, gh, ng och tlh räknas som en enda bostav. Således kommer ordet nob ge före ngab försvinna i en klingonsk ordlista.

Generellt kan sägas att de ljud som avviker från det engelska uttalet är skrivna så att de inte ser ut som engelsk stavning. Ljud som skrivs med stora bokstäver, ”underliga” teckenkombinationer (som t.ex. tlh) eller bokstäver som normalt sett inte används i engelskan (t.ex. q) skiljer sig också ifrån engelskan i uttalet.

Enligt konvention skrivs klingonsk text med fetstil (Qapla’) – eller omgivet av krullparanteser ({Qapla’}), då fetstil inte är tillgängligt. På samma sätt markeras en översätt fras med kursiv stil (framgång) eller ibland med citattecken (”framgång”). – Citattecken (som används i bl.a. KGT) är typografiskt klumpigare, och Okrand sagt att han hellre skulle använt kursiv stil (precis som i TKD), men att hans redaktör hade invändningar mot detta.

Interpunktuation används inkonsekvent av Okrand själv, och ingen tydlig konvention finns för närvarande i bruk. Med anledning av att det i det klingonska skriftsystemet endast förekommer två tecken för interpunktuation (approximativt motsvarande våra komma respektive punkt) vill jag rekommendera ett sparsamt bruk av skiljetecken i klingonska texter. Det finns i pricip ingen anledning att använda utrops- och frågetecken (då det framkommer med all önskvärd klarhet av grammatiken hurvida en mening är en fråga eller en order). Bruket av frågetecken kan t.o.m. vara destruktivt, då läsaren luras att använda ”frågeintonation” – vilket klingonskan saknar. Komma används lämpligen i de fall då man tydligt vill visa att två fraser är separata enheter inom en mening, användbart bl.a. för att göra skillnad på substantiv-substantiv konstruktioner och fristående substantiv.

För ytterligare information se även ”pIqaD, and How to Read It” och KLO kapitel 1.

Alfabetet

De uttalsanvisningar som föregås av en asterisk (”*”) och har grå bakgrund är inte färdigformulerade. – De fallen har dock dock en kort beskrivning av ljudet ifråga, tagen direkt ur TKD, och inte bearbetad för svenska förhållanden.

a * Ett långt a-ljud som i engelskans psalm eller father; aldrig som i amerikanskans crabapple.
b       Som i svenskans bråttom eller Göteborg. En del klingoner uttalar det här ljudet som om det vore ett m och ett b artikulerat nästan samtidigt, något som svensktalande kan efterlikna genom att säga att säga ambulans utan det inledande a-ljudet. Några få klingoner uttalar b som om det vore m.
ch Som tch i svenskans ketchup eller som c i italienskans ciao, eller som ch i engelskans chew eller artichoke. Det här ljudet uttalas alltid med ett inledande t, och aldrig som i svenskans chock eller tjut.

*** Som finlandssvenskans tj i början på ord, som i t.ex. tjära. ***

D Som rd i svenskans värd eller order. Det finns inga ord på svenska som börjar med det här ljudet, men det inleder ett flertal ord på klingonska. Svensktalande kan öva på att säga detta ljud först i ett ord genom att säga burdus och sedan upprepa det utan det inledande bu.
e * Ett kort e, som i engelskans bed eller sensor.

*** Ett kort ä, som i herre ***

gh Det här ljudet påminner om ett skånskt tungrots-r, men är inte riktigt likadant. Det kan frambringas genom att hålla tungan i samma position som den skulle vara i för att säga svenskans g som i gurgla, men slappna av något i tungan och humma. Ljudet är detsamma som klingonskans H (se nedan) men tonande, d.v.s. uttalat med vibrerande stämband.
H * Det här ljudet påminner vagt om svenskans sj som i själ, det uttalas som ch i namnet på den tyska kompositören Bach eller i den jiddischka skålen l’chaim eller som j i den mexikanska staden Tijuana i Baja California. Det produceras på samma sätt som klingonskans gh men artikuleras med ett väldigt grovt, starkt raspande. H är till skillnad från gh tonlöst, d.v.s. att stämbanden inte vibrerar vid uttalet av detta ljud.

*** Exempel: don Juan. Ta bort Tijuana (okänt för svenskar). ***

I * Kort i, som i engelskans misfit. I sällsynta fall kan det också uttalas långt som i zucchini, men detta förekommer bara i pluralformer av substantiv.

* Kort i, som i svenskans finger. I sällsynta fall kan det också uttalas långt som i fis, men detta förekommer bara i pluralformer av substantiv.

j Ungefär som dj i svenskans djonk eller adjektiv, eller som j i engelskans junk *** eller jungle, Fiji ***. Det här ljudet uttalas alltid med ett inledande d, och aldrig som i jordnöt eller journalist. På svenska är det dessutom inte ovanligt att j i dagligt tal mer låter som i – något som inte förekommer vid uttalet av j.
l Som i svenskans luta eller alkemisk.
m Som i svenskans mur eller pneumatisk. De fåtalet klingoner som uttalar b som m skulle säga klingonskans baH avfyra (en torped) och maH vi på samma sätt och bli tvungna att memorera vilket ord som stavas på vilket sätt.
n Som i svenskans nektarin eller aftonsol. De klingoner som uttalar D mer som n kan lätt artikulera och höra skillnad på de två ljuden. Även ett D som låter som ett n uttalas med tungan i samma ställning som för klingonska D och inte som i svenskans d. Klingonskans n uttalas med tungan i samma position som i svenskans d.
ng Som i svenskans kung; aldrig som i angöra eller angripa. I klingonska uttalas g:et uttalas aldrig separat. Det här ljudet kommer aldrig först i något ord på svenska, men det förekommer i början på ett flertal ord i klingonska. Svensktalande kan öva på att säga detta ljud först i ett ord genom att säga finger och sedan upprepa det utan det inledande fi.
o * Som i engelskans mosaic eller toy.
p Som i svenskans parallell eller topprida. Det här ljudet artikuleras alltid med en kraftig puff eller stöt, aldrig slappt. Svensktalande kan tänkas vilja iakta försiktighet för att undvika att avfyra saliv vid uttalet av det här ljudet. Det bör dock noteras att det inte är något som klingoner bekymmrar sig om.
q Liknar svenskans k som i kabinett, men inte helt och hållet. Tungans position för svenska k är densamma som för klingonska gh och H, men för att åstadkomma klingonska q nuddar dock tungryggen gommen längre bak än vad den gör för gh och H. Faktum är att tungan sträcker sig mot eller nuddar gomspenen, så uttalet av q om ljudet som uppstår när man håller på att kvävas. Ljudet åtföljs vanligen av en lätt pust luft.
Q * Som q fast längre. Q är ett raspigt ljud som korrekt uttalat låter lite som någon som försöker harkla upp en bit mat ur fel strupe.
r * Rullande tungspets-r, som i rör.
S * Retroflext s som i fors. Uttalas med tungan i samma position som för D.
t * (aspirerat) Uttalas som t i terpentin fast med en extra puff. Notra att detta inte är ett retroflekt t så håll tungan som du för när du uttalar ett vanligt svenskt t och inte som när du säger klingonska D.
tlh Det här ljudet förekommer inte på svenska, men det är väldigt likt det sista ljudet i tetl, det aztekiska ordet för ägg, om det uttalas korrekt.

För att göra det här ljudet nuddar tungan samma del av gommen som den nuddar vid t, tungans sidor sänks bort ifrån överkäkens kindtänder och luft pressas ut på båda sidorna mellan tungan och tänderna. Ljudet alstras med en hel del friktion, och varningen som ges i beskrivningen av klingonskans p kan med fördel upprepas här.

Börja med att säga ett helt vanligt l. Håll därefter kvar tungan i samma position och andas ut kraftigt, så att luften pressas ut på båda sidor om tungan. Andas nu ut på samma sätt en gång till, men spotta ut luften mer abrupt och med större kraft.

¿Om jag förstått saken rätt så uttalas isländskans dubbeltecknade l i slutet på ord ungefär såhär? (Notera att detta inte är en frikativa utan en affrikata. Avspärrningen i munhålan är inledningsvis total.)

u * Ett långt u-ljud, som i engelskans gnu eller prune; aldrig som i engelskans butter.
v * Som i vulgär.
w * Som engelskans w i t.ex. cow. Ibland uttalas den ljudet kraftigare, mer som Hw, detta framförallt om talaren är upphetsad eller arg.
y * Som engelskans yodel eller joy.
* Detta är ett ljud som finns i svenskan men som vi aldrig skriver. Det är strypningen av lufttillförseln i mitten av uh-uh och före alla ord som börjar på en vokal. I klingonska räknas den som en bokstav i sin egen rätt, och det är en milsvid skillnad på t.ex. QonoS ”journal, logg” och Qo’noS ”Kronos” (namnet på den klingonska hemvärlden).

Referenser